Och med det sagt måste jag ju få berätta nåt jag är stolt över! I lördags skrev jag högskoleprovet och jag gjorde det faktiskt ganska så bra. På den verbala delen, den som innefattar svenska och engelska prickade jag nästan in alla rätt på! Helt galet. Och tur var väl det eftersom jag bara hade hälften rätt på matematikdelen. Tyvärr var det en del begrepp som jag inte visste vad det var så i skrivande stund kunde jag inte ens försöka mig på att räkna ut det. Men om jag utgår ifrån de norminella poängen från de tre föregående proven så hamnar jag på 1,4 - 1,5 och det är ju inte fy skam! I vår ska jag nog skriva igen och plugga lite mer matte innan dess. Jag bör kunna förbättra mitt resultat ganska enkelt.
För att komma in på socionomprogrammet på Gävle Högskola höstterminen -13 krävdes 1,2 och på Dalarnas Högskola 0,7 så jag har ju bra marginal som det är. Skönt!
Moa mår fint, hon blir större och större. Hon pratar fortfarande inte men är en jäkel på att härma djur. Jag tror dock att hon tycker det är jobbigt att inte kunna kommunicera med omgivningen. Ibland får hon såna utbrott att jag blir orolig. Hon gråter, skriker, vill inte vara i famnen, inte vara på golvet, hon försöker skalla det som är i närheten oavsett om det är min näsa, golvet eller en dörrpost, och så biter hon. Det går inte att få kontakt med henne alls under de "episoderna". Det oroar mig. Det klart att hon får vara arg, men hon gör ju faktiskt illa sig själv och oss.
Men oftast är hon våran gladfis! Här provar hon sin nya vinterjacka. På bilden här under har jag äntligen fått sätta upp hennes hår. I och för sig fick snodden bara sitta i en kvart men det är ett framsteg i alla fall. Hon börjar få så långt hår att det vore bra att kunna få det ur vägen ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar