Moa fyllde 2 år den 9e och hade en fantastisk dag och den 17e december tog hela familjen en time out och åkte utomlands. Vi flydde julen och vågade vägra internet (eller ja, wifit på hotellet funkade inte). Vi rådde om varandra, gick och lade oss tillsammans allihop, byggde sandkakor och åt mat. I två veckor var vi borta och kom således hem på nyårsafton. Vid 12-slaget var vi på en mack i Uppsala och åt korv innan vi fortsatte hemåt. Och det blev ju nytt år ändå.
Vi åkte bort med en bäbis och kom hem med ett barn. Moa har tagit stormkliv i utvecklingen under tiden vi varit borta. Helt plötsligt så bubblar det fram ord, inte rent men tillräckligt för att vi ska förstå. Vi kan numera lita på att nej är nej och att ja är ja. Ännu kommer inga flerordsmeningar men hon säger gärna "hej mamma" eller hej pappa". Eller rättare sagt; häjje mamma!
Och hur klychigt det än låter så BLIR kärleken större. Hon är en sån underbar och rolig liten person och det är en ynnest att få vara med när hennes personlighet formas.
Just nu jobbar jag på mitt vanliga jobb och väntar på att skolan ska dra igång igen den 13e. Höstens kurser, Matematik 2a, Naturkunskap 1a2 och 2 och Svenska 2 resulterade alla i Cn, motsvarar VG så jag är mer än nöjd. Känner att det ska bli jätteroligt med lite nya ämnen till våren och är innerst inne djupt tacksam över att jag är färdig med matten. Aldrig mer! (?).
Denna termin ska jag läsa Biologi, Psykologi, Sociologi och Svenska 3 och hoppas givetvis på bra betyg. Dessa ämnen intresserar mig väldigt mycket och då brukar det gå bra.
Klädinsamlingen till 107a fortsätter, den 10e var det första överlämningen och om det kan du läsa på min andra blogg: http://prematurbarngavle.blogspot.se/.
Bild från http://prematurbarngavle.blogspot.se/ |
Jag har även till slut kommit till skott och gått med i Svenska prematurförbundet och eventuellt ska jag/vi/ni starta upp en lokalförening i Gävleborg. Är du intresserad så tveka inte att höra av er till mig, endera via bloggen eller på min mail: anna.holmsten@hotmail.se
Vill du läsa på lite först så gör du det på: http://prematurforbundet.se/
Bloggen kommer att finnas kvar. Men jag kommer inte skriva i den om det inte är så att nåt drastiskt händer. Nu är det verkligen prioritet på andra saker. Och Moa börjar nu bli så stor att jag faktiskt inte vill skriva om henne på samma sätt längre. Jag funderar ofta på om det är schysst mot henne att låta bloggen ligga kvar....? Men jag vet att för en (nybliven) prematurförälder kan det vara guld värt att läsa en sån här blogg så än så länge får den ligga kvar. I två år har jag nu bloggat, regelbundet i början och mer och mer sporadiskt.
Jag önskar er alla en god fortsättning och hoppas vi ses igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar