Ögoninflammation och framsteg.

Jag ska sluta tjata om hur ont om tid jag har, det känns som att ni förstått det vid det här laget.

Moa har haft ögoninflammation och en ganska elak sådan. På tisdagen, för en vecka sedan, såg vi första tecknet och bara 2 dagar senare var det så illa att vi ringde Bvc. Vi fick komma dit under lunchtid när inga andra barn var där och både Moas Bvc-sköterska och hennes elev tyckte att det såg lite väl jobbigt ut. Vi fick en ögonsalva utskriven och idag ser hon nästan ut som vanligt igen. 

Att få ögonsalva i ögonen är nog så jobbigt för en vuxen och ännu obehagligare lär det vara om man är ett barn, inte riktigt förstår varför och dessutom blir fasthållen under tiden. Usch, jag hatar när jag lär tvinga henne på detta sätt. Vissa gånger gick det jättebra i första ögat, hon låg blickstilla och väntade. Men när det var dags för andra ögat hade hon kommit på vad det handlade om vi fick hålla fast armarna. Vi pratar såklart med henne hela tiden och försöker distrahera så gott det går. När vi är klara applåderar hon sig själv när vi berömmer att hon varit duktig. Och det känns så hjärtskärande på nåt konstigt vis. "Mamma och pappa gör mig illa men de säger i varje fall att jag är duktig." Oh, jag hoppas hon förstår lite av vad vi förklarar, att ögat mår dåligt och behöver medicin för att må bra igen. 

Häromdagen var jag på väg att trilla av stolen av häpnad. Vi sitter och ritar i köket och helt plötsligt säger Moa klart och tydligt "blå" samtidigt som hon gör tecknet för blå. Kritan hon håller i är blå. Vår stora tjej! Och efter den framgången tror jag hon har fått ökat självförtroende för nu testas det mycket mer än innan. Så roligt och så skönt att hon kommit igång på allvar. 

Några fler monsterutbrott har vi sluppit och det tackar vi för. Visst hon kan bli sur och arg men inte på samma desperata sätt. Vi kanske har blivit bättre på att läsa varandras signaler? 

Om två veckor fyller hon två år och alla årsdagar närmar sig. Dagen jag blev inlagd, dagen hon föddes och dagen vi fick byta till Gävle Sjukhus från Akademiska är inristade i min själ. Konstigt nog minns jag inte riktigt dagen vi blev hemskrivna? 25e januari? 27e? Jag vet att hon var i v 35, att hon vägde 2 kg och att det var i slutet på januari men inte exakt datum. Och det är ändå en väldigt stor dag i vårt liv.