En paus.

Jag tog en paus. En paus från alla måsten och alla borden. Jag försökte leva här och nu och idag, att njuta av mina sista dagar som föräldraledig. Så bloggen fick stå tillbaka, men jag har saknat den. Och jag har saknat er som läser och kommenterar. Jag hoppas ni finns kvar?

Moa har hunnit bli 17 okorrigerade månader. Jag har svårt nuförtiden att ge ett snabbt svar när nån frågar hur gammal hon är. Ofta slutar det med att jag berättar när hon är född istället. Funderar inte så mycket längre på det här med korrigerad och okorrigerad ålder. Moa är Moa. Jag upplever henne som sen i utvecklingen men känner ingen oro. Hon hinner lära sig det hon ska lära sig och jag är trygg med att veta att vi får hjälp om vi behöver det. Det ÄR en trygghet att veta att om vi inte får gehör hos BVC så är vi välkomna att ringa direkt till barnmottagningen på sjukhuset. 

Idag är det två veckor sedan jag började jobba. Och det går faktiskt bra. Bättre än jag trodde även om jag drabbas av hemlängtan om det dyker upp ett barn i Moas ålder på jobbet. De dagar jag jobbar kväll är lite trista, då träffar jag bara henne på morgonen i nån timme och sen sover hon när jag kommer hem. Det vi varit med om har satt spår hos mig. Det är inte samma person som går till jobbet nu som när jag gick hem den fjärde december 2011. Bara att få barn förändrar de flesta men detta har skakat mig i grunden. Ibland vet jag inte vem jag är längre, vad jag vill ha, vad jag söker? Fast på ett positivt sett. Jag har mer att ge. 

Bloggandet då? Vet inte riktigt hur det kommer bli med det. Jag har inte samma behov av att ventilera här längre, men ändå är det så skönt att skriva av sig ibland. Moa är samma glada härliga underbara unge som hon alltid varit och jag börjar på allvar förstå hur det kunde varit om hon fötts fullgången. Att inte behöva oroa sig över konstiga saker utan "bara" över det vanliga bäbisgrejerna. Och jag är avundsjuk. Det lugn jag känner nu som mamma är jag inte van vid. En stor tyngd lyftes från mina axlar när vi var på UAS och fick en ok-stämpel. 

                         

                                               För visst är det så här det ska vara?