En bomb!

Så idag blev det officiellt, det jag har funderat på ett tag. Till hösten börjar jag plugga! Det känns så roligt att det pirrar i magen när jag tänker på det. I juni får jag slutgiltigt besked om jag blivit antagen, men det är väldigt lovande hittills. Det har varit en ganska lång process och det finns flera anledningar till att jag till slut bestämde mig för att ta steget. Givetvis har det faktum att jag blivit förälder spelat en stor roll. Jag vill vara en bra förebild för Moa och visa henne att vill man så kan man. Man behöver inte "nöja sig". Hela resan vi varit med om har också fått mig att inse att jag vill ge mer än vad jag har möjlighet till på mitt jobb. Jag har mer att ge och framför allt har jag annat att ge. Jag är inte samma människa idag som jag var när jag gick hem från jobbet den fjärde december 2011. Jag vet, jag har sagt det förr! 

En annan anledning är att det skett så många förändringar på mitt jobb att jag inte längre kan fortsätta med min yrkesstolthet i behåll. Det var helt enkelt dags att göra nåt åt det. 

Den sista anledningen är min stöttande och förstående sambo! Trots att detta innebär ett ekonomiskt avbräck ett tag till så tycker han att det är roligt att jag vill plugga och att jag gör något som vi som familj kommer att tjäna på i längden. Framför allt kommer han ha en gladare sambo. Bara det här steget har fått mig att må så bra (även om jag inte mådde dåligt innan). Man vill ju trivas med det man gör en så stor del av sitt liv. Men utan hans stöd hade det varit jobbigt att fullfölja. Älskar dig! 

Och vad ska jag plugga då? I höst ska jag läsa in matematik, svenska och naturkunskap på komvux. Planen från början var att söka högskola till våren men jag hinner inte få betygen så högskola blir det inte förrän nästa höst. Men det känns helt okej. Kanske bara bra också så jag hinner fundera ordentligt på vad jag ska söka för program. Så svårt, 36 år gammal och vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor...

Jag vet att jag vill hjälpa människor, göra skillnad i deras liv. Stora ord, va? Det jag har funderat på är socionom och nu senast sjuksköterska. Det som talar emot ssk är kassa arbetstider och dålig lön. Men är det verkligen så för alla ssk? Man kanske inte måste söka sig till just dom jobben? Aja, det är lång tid kvar att fundera på och om ni kommer på nån intressant utbildning så tipsa mig gärna.    

Det är inte för sent förrän det är för sent!