Att ta till vara...

På föräldraledigheten som är kvar, det gör jag nu! Njuter av att ta dagen som den kommer med Moa. Vi ser till att träffa vänner som det kommer att bli svårt att träffa när jag börjat jobba. I tisdags var vi upp till Alfta och träffade Enja och hennes mamma Maria. Marias blogg hittar du i mina länkade bloggar. Enja skulle också kommit i mars men tittade ut i januari redan.

Vi har även hunnit träffa Linda och hennes Erik, Erik har jag berättat om förr. Många gånger. Moa och Erik fortsätter att följas åt i utveckling och storlek och de är så söta tillsammans! Erik och hans familj bor i Gävle så dom kommer det att vara lätt att träffa sen också. Jag tänker ofta på Eriks syster Agnes och vill att det ska bli vår så vi kan åka till graven med fina vårblommor.

Moa fortsätter träna på att gå. Nu får vi hålla henne i händerna allt längre stunder och det tackar min rygg för. Blir lite jobbigt när man ska hålla under armarna. Och idag gick hon några steg med gåvagnen! Så roligt och hon såg så mallig ut att jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det. Det blir lite bitterljuvt på nåt vis. Min lilla lillefis börjar bli så stor.
Det märks på sömnen att det händer mycket i utvecklingen nu. Hon vaknar ofelbart en timme efter läggdags och är ledsen. Oftast är hon lätt att söva om men ibland är det stört omöjligt så då får hon följa med ner ett tag. En halvtimme nere brukar vara nog, sen är hon så trött att ögonen går i kors.

16 dagar kvar...