18 månader!

När inlägget postas har det nog hunnit bli "igår", men den 9e juni blev vår lilla stora tjej hela 18 månader. Helt galet att jag hunnit vara mamma åt denna underbara lilla människa i ett och ett halvt år. Pratar vi korrigerad ålder så är hon 15 månader, 1 vecka och 2 dagar om jag räknar rätt. 

Helgen har dessvärre gått åt till att ta hand om en sjuk tjej. I fredags kändes hon lite varm så vi tempade. Då låg hon på 39,2 som under lördagen steg till 39,9 med Alvedon. Hon var väldigt tagen och det blev mycket gos i soffan. Något som både mamman och pappan tyckte var jättemysigt! Det blir liksom inte mycket av den varan nu för tiden. Och hon har aldrig varit åt det gosiga hållet heller. Men i lördags var det min eller Ps famn gällde och då passade vi såklart på. Jag upptäckte att det är en helt annan grej att ha ett sjukt barn motför en sjuk bäbis. Mer krävande men mycket mindre oro. Natten till söndagen sov hon rätt okej och vi vaknade inte förrän 10:30! Moas höga feber var som bortblåst och jag hoppas hon blir som jag. Jag har alltid, enligt min mor, sovit bort det sjuka och gör så än idag. Hon har inte riktigt varit sig själv och lite feber har hon nog haft men är helt klart på bättringsvägen. Skönt! Blev även lite fascinerad över hur dåligt mitt humör blev i takt med att febern steg. Trots att jag inte oroade mig så är det aldrig roligt när hjärtat inte mår bra. 

Läste en tänkvärd grej på Instagram häromdagen som en av de kloka marsmammorna skrivit. Ni kanske känner igen det? 

Att få barn är som att bestämma sig för att resten av livet ha sitt hjärta på utsidan.