My baby is back!

Äntligen har förkylningen släppt greppet om Moa och hon är sig själv igen. Hon var bättre redan i helgen men kroknade på eftermiddagarna så vi höll oss i stillhet för säkerhets skull. Kan inte låta bli att noja för rs-viruset. Hon är såpass stor nu att det antagligen inte blir livshotande om hon får det men faktum kvarstår att det sätter sig på luftvägarna med segt slem som försvårar andningen. Med Moas historia är det inget jag vill ha.

Aptiten har släpat efter lite men idag åt hon nästan som vanligt igen. Lite lyxigare till och med! Vi var ner på stan och lunchade med Anna (hennes blogg hittar du här!) i vanlig ordning. Vi försöker ses en gång i veckan och hamnar oftast på Java i Gävle. Idag frångick jag dock en vana jag haft i flera månader, jag tog nämligen inte med mig nån barnmatsburk till Moa. Hon ville inte ha burkmat igår utan åt bara "vuxenmat" och det gick ju bra så... På Java kunde jag välja från hela menyn till henne men eftersom sallad eller en varm macka inte kändes som nåt bra alternativ valde jag mellan lasagne och pannkakor. För att reta matlusten lite extra valde jag pannkakor till henne. Frågade särskilt om det var sylt eller bär till för att undvika socker och som tur var så var det bär. Perfa! Killen bakom disken frågade om han skulle skippa lönnsirapen oxå? Ja tack, sa jag, sockerfritt skulle vara snällt. Det var fina fluffiga amerikanska pannkakor som kom till vårt bord efter ett tag. Tallriken fint dekorerad med chokladsås, en kula glass och lite grädde hörde till och hela härligheten hade pudrats fint med florsocker! Hahaha, inte så sockerfritt längre. Men jag orkade inte vara dryg så jag gjorde det bästa av situationen. Gav Moa av den undre pannkakan och undvek chokladsåsen.
Pannkakor med blåbär och grädde fick godkänt av fröken. Det klart att jag fick med nån typ av socker på skeden under hennes måltid men ja, det fick vara så idag. Det är ingen vana och kommer inte att bli nån. Men det var skönt att se henne äta med god aptit igen!

Utvecklingsmässigt händer det saker hela tiden tycker jag, jag hinner inte med. Hon snappar upp vissa saker som en liten svamp, precis som barn ska göra. Tar man av henne en strumpa och ger den till henne lägger hon strumpan på foten. Om jag borstar håret på henne med babyborsten så vill hon oxå borsta sen. Det är nu vi får börja tänka oss för. Barn gör som du gör, inte som du säger...
Hon ställer sig upp med stöd men har fortfarande inte riktigt kläm på hur man sätter sig. Gå längs möbler väntar vi också med ett tag till. Än så länge känner jag mig inte ett dugg stressad eller orolig över det. Hon hinner. Skulle vara skönt om hon gick när hon börjar på förskolan men det är ju inte förrän till hösten. Hon hinner.

Ibland när jag kommer upp och lägger mig (brukar vara vaken ett tag längre än P) så ligger Moa kloss intill sin pappa och sover. Eller så ligger de en liten liten bit ifrån varandra men i exakt samma sovställning. Hjärtat nästan spricker av kärlek och allt vi varit med om är just då, i den stunden som bortblåst.