Korrigerad 1-årsdag.

För ett år sedan hade Moa sin Beräknade Födelsedag, BF. Nu är det ju lika ovanligt som vanligt att bäbisar behagar anlända på sin BF och hade jag inte fått havandeskapsförgiftning så hade jag kanske gått över tiden. Det får vi aldrig veta. Men hur det än är med den saken så kommer den första mars alltid vara Moas extra födelsedag. Just idag är hon ett år, två månader, två veckor och sex dagar gammal. Vår lillefis blir snart 15 månader! Så här såg hon ut för exakt ett år sedan, finklädd eftersom vi skulle gratulera min morfar på hans födelsedag. (Kamerans datum var felinställt.)

Till vardags tänker vi mindre och mindre på att hon är prematur. Jag har skrivit det förr; ju äldre hon blir desto större blir normalspannet. Men så dyker det upp saker som kastar oss tillbaka till den värkiga verkligheten. Den här gången i form av en kallelse. Den 25 mars ska vi åka ner till Akademiska Sjukhuset i Uppsala och träffa det kraniofaciala teamet. Moa ska undersökas och bedömas av inte mindre än läkare från fyra olika specialiteter. Det är barnneurolog, neurokirurg, plastikkirurg och en klinisk genetiker som vill träffa henne. När jag först läste brevet kändes det nästan som att det var en kallelse i förberedelse för operation men efter att ha bollat med Pär och med mina kloka marsmammor inser jag att det inte är så. Såklart.
Moas läkare har gjort en första bedömning, bedömt att hon inte är insatt nog att avgöra och därför skickat en remiss. Och en remiss kan man väl inte bara kasta i papperskorgen? Nej, den måste man ta på allvar och därför har Moa blivit kallade. Innerst inne är tycker jag det är jättebra att de verkligen ska kolla på henne. Undanröja min oro.

Jag är ledsen om det blir lite tjatigt för er som läser här ofta men vem vet, det kan ju tillkomma nya läsare som inte har en aning om vad jag pratar om så här kommer en förklaring.

Som pyttebäbis, under neotiden, blev hon ofta lagd på höger kind/sida eftersom matsmältningen funkar bäst så och magsäcken blir inte tryckande på lungorna. Antagligen på grund av det så blev det hennes favoritsida. Och eftersom bäbishuvuden är väldigt mjuka så blev skallen sned. I våras/somras var det såpass att hon hade svårt att vrida över huvudet till den andra sidan. Vi fick tips och råd från sjukgymnast och allt har ju blivit bättre. På halvårskontrollen på Neo var det ingen fara. När hon var ca 10 månader okorrigerat växte suturerna i skallen ihop och vi kunde inte förbättra mer. Hon har fortfarande en "knöl" på skallen och öronen sitter på olika djup. Men jag tror att det som fick hennes läkare att reagera nu var att ögonen inte längre sitter parallellt i ansiktet om du tittar ovanifrån. Och att det blivit värre än för 6 månader sen...