..har mist sin charm. Ganska naturligt tror jag i takt med att man blir äldre. Det händer ju inget magiskt där vid tolv-slaget som gör att man helt plötsligt känner sig mognare eller vuxnare. I fredags, på internationella kvinnodagen, blev jag 36 år. Ett år äldre igen. Men denna gång vågar jag faktiskt påstå att jag blivit oändligt mycket klokare under det år som gått. För ett år sedan var jag fortfarande i början av mitt föräldraskap. Moa var liten, hon hade nyss blivit född egentligen. För ett år sedan idag fick jag ett av de första leendena av henne och vad jag tyckte om det kan du läsa här.
Det är nåt med mars och sjukhusbesök. Förra året åkte vi till Akademiska och opererade Moas ljumskbråck för andra gången och det blev ju en lyckad operation. Snart är det dags att åka ner dit igen och visa upp henne för skall-specialister. Hoppas på ett lika lyckat besök i år! Tänker inte så mycket på det än, ser till att inte tänka så mycket på det än. Det är så lätt att gå händelserna i förväg och det är jättedumt. Det klart att jag är lite orolig över vad det ska säga. Jag hoppas och tror att de ska bedöma snedheten som ofarlig och acceptabel. Men jag har haft fel förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar