Inskolning.

Veckan har som sagt inneburit inskolning. Moa ska bli en Trollslända. Den andra småbarnsavdelningen heter Fjärilen och där kommer hennes kompis W att gå. Pappa inledde veckan och var där måndag, tisdag och onsdag medan jag var i skolan. Om man uteblir från första lektionstillfället blir man struken från kursen så det kändes inte som nåt alternativ. Allt gick jättebra. Pappa kunde sitta på soffan och Moa utforskade alla leksaker och alla rum. Hon är lite för liten för att leka MED andra barn men givetvis är det spännande att titta vad de gör. Hon åt lunch och sov middag där utan problem. I onsdags tyckte pedagogerna att han skulle prova att gå ifrån och det gick också smärtfritt. 

I torsdags var det då min tur att ta över. Jag vill ju såklart vara med på inskolningen! Dels vill jag ju veta vad hon gör och hur det ser ut där. Och det är ju jag som ska lämna varje dag och hämta de flesta. Skulle kännas jättekonstigt att inte vara med alls förrän det var dags att lämna en vanlig vardag. Tanken är att man är där mellan 9 och 14, då hinner barnen vara med på de mesta utom frukosten. Så vi kom dit till 9, fruktstund halv tio och sen gick vi ut. När Moa kommit in i leken viskade en pedagog till mig att jag skulle gå. Kändes konstigt att gå utan att säga hej då, det gör vi ju alltid hemma. Men jag litar på att förskolepersonalen vet vad dom gör. Så jag gick. 

Vid halv ett var det dags att gå tillbaka för vid den tiden brukar Moa vakna. Hon sover inte alls länge där, 45 min som längst. När jag kom satt hon i soffan och en pedagog läste för henne. Hon rörde inte en min när hon fick syn på mig. Men så ryckte hon till och började kravla sig ner på golvet gråtandes. Hjärtat. 

När vi kom hem tog vi en till tupplur eftersom hon sovit så lite på förskolan. Hon sov en timme och sov mycket bättre på natten än de tidigare nätterna. Hon behöver mer sömn på dagen än bara 30-45 min. Men det kanske rättar till sig sen. 

Så var det dags igen idag. Så fort vi kommit innanför dörren så kommer en liten flicka fram till oss. Kramar Moa flera gånger, pussar på henne och håller om henne. Moa stod still och sa mmmm på samma sätt som när vi myser hemma. Så sött!! Den tjejen, M, hade tydligen fastnat för Moa tidigare i veckan. Sen blev det fruktstund och efter det gick vi i vanlig ordning ut. En av pedagogerna, som Moa verkar gilla lite extra, tog hennes hand och gick bort mot sandlådan. Precis som dagen före med mig och precis som när pappa varit med. Men det var ingen vanlig dag idag. Moa börjar gråta och blir jätteledsen. Jag sätter mig på en bänk så att hon ska se att jag är kvar men det hjälper inte. Hon gråter och sträcker sig efter mig och allt är jättejobbigt. För båda. Jag går fram och tar henne i famnen och jag och pedagogen kommer överens om att jag och Moa stannar kvar tillsammans idag. Vi vill ju vara kvar för att inte bryta inskolningen. Så jag går runt med Moa i famnen, visar gungor, bollar, barnen, grannflickan och en till tjej som jag vet att hon gillar. Inget hjälper, hon gråter fortfarande. Jag sätter mig på sandlådans kant med Moa i knät men när hon inte ens vill sitta i mitt knä med ryggen mot mitt bröst utan klamrar sig fast i mina axlar bestämmer vi att det är bättre att vi går hem. Så vi gick hem. Klockan halv elva var vi hemma igen. Jag tror jag aldrig sett henne så ledsen som idag. Det klart jag förstår att hon kommer vara ledsen när jag, vi lämnar ibland. Men det är skillnad på ledsen och ledsen. Idag var det helt klart fel sorts ledsen och jag är glad att pedagogerna gjorde samma tolkning som jag. På måndag är det bara att försöka igen. 

I torsdags hann vi med den efterlängtade 18-månaderskontrollen. Sist var hon ju sjuk och sen fanns det inga läkartider. Allt såg fint ut och hon håller sin kurva bra. Hon är inte världens biffigaste december- marsbarn men alldeles perfekt. Hon är nu 82 cm lång och väger 10 720 gram. Lilla stora Moa. Om fyra månader ska vi på 2-årskontroll och då görs även en uppföljning på utvecklingsfrågorna som hon i vanlig ordning inte klarade. Undrar när de ska börja kolla prematurer enligt deras korrigerade ålder?? 

På bilden är vi på väg till bvc. Pappa kör till sitt första bvcbesök. I baksätet sitter jag och Moa som sätter på och tar av sig sina solglasögon. Hela vägen dit. 

Och nappen uppåner som vanligt.