Om fyra dagar.

Om fyra dagar är det inskolning på förskolan. Om fyra dagar går vi in i en ny tid. Bäbistiden är över på riktigt. Känns väldigt overkligt och jag kan inte förstå hur den lilla bäbisen har blivit så stor. Nu ska hon sitta och äta med andra barn, leka hela dagarna med andra barn och sova efter lunch tillsammans med andra barn. Ännu en bit av navelsträngen klipps nu av. Jag har ångest över att något  är över, något som inte kommer igen. Egot i mig vill ha henne hemma mycket längre. 

Men jag tror ju att hon kommer att ha så hiskeligt roligt! Visst, de första blåmärkena kommer att komma som ett brev på posten och Moa kommer behöva tuffa till sig lite. Men så är det ju för de allra flesta barn utan storasyskon som tagit hand om den biten. Jag är så nyfiken på hur inskolningen kommer att gå. Kommer hon ha tid att äta? Kommer hon kunna sova? Och kommer hon att sakna mig? 

Än så länge njuter vi av dagarna vi har kvar. Idag var vi och hälsade på Linda och hennes Erik. Alltid roligt och det märks att barnen tycker om varandra. De fortsätter att vara ganska så lika. Moa är aningens längre och Erik går stadigt. Men annars så... De är väldigt lika i temperament, lugna och eftertänksamma. 

Moa har dock börjat visa på ett dramatiskt humör de sista två veckorna. Får hon inte som hon vill rasar världen och hon blir en liten pöl på golvet som grinar i ren frustration. Varje gång det händer blir jag en smula stolt över att hon visar vad hon vill samtidigt som jag ler lite inombords åt dramatiken.