Moa update

Jippi! Ni finns kvar! Och ni är ganska många, i alla fall i mina ögon. Och jag blir så glad över att ni, varenda en av er, vill hänga kvar. 

Moa mår finfint. Hon går inte än men det är så nära! Hon går jättebra om hon får hålla i en hand och kan ta 3-4 steg själv innan modet sviker och hon sätter sig. Det är så skönt nu när hon är större och ärligt talat ännu skönare att jag inte oroar mig på samma sätt som förr. Nu är jag fullständigt trygg med att hon är en försiktig unge som tar det säkra före det osäkra. Det får vara så, HON får vara så. Visst, de allra flesta marsbarn jag känner till har knallat omkring några månader nu. Och visst, jag har funderat. Men nästa sommar kan de leka jaga ute i trädgården allihopa! 

Vi har även fått känna på hennes humör mer och mer. Det duger inte att bli omkringskjutsad i vagn på t ex Ikea längre. Hon ska minsann gå och protesterar högljutt om vi skulle råka glömma det och försöka sätta henne i vagnen igen. På sant småbarnsmanér ger hon ifrån sig ett illvrål och kastar sig bakåt samtidigt som hon blir som en kokt spaghetti hela hon. Kan vara en smula frustrerande när man har bråttom men innerst inne njuter jag. Jag gillar att hon inte längre finner sig i allt. Gillar att hon har vilja och visar det! Kan hända att jag ångrar dessa ord om några månader men just nu njuter jag. 

Äntligen har hon börjat visa intresse för böcker. Särskilt hennes pekbok får utstå oöm behandling. Hon pekar, säger dää? Flicka, pojke, kisse, blå, röd, banan rabblar jag. Och sen börjar vi om. Hon kan inte prata men babblar desto mer. Hon har börjat säga sitt namn och heter just nu bara oa. M:et tar vi sen. 

Sömnen funkar fortfarande bra. Hon har varit in i sitt rum och vänt i alla fall. Lite snopet. Vi gick och laddade i två veckor för att flytta henne till sitt rum och sin säng. Redo för kamp var vi. Men det blev ingen kamp. Hon nattades utan problem och sov ända till 6-tiden. Då bar vi över henne till vår säng och så somnade hon om och sov till 8 cirka. Sen satte värmen stopp för våra goda intentioner. Hennes rum blir för varmt så till nästa sommar lär vi komma på en lösning. I vårt sovrum har vi AC och vi sover nu alla i samma säng igen. Det är så mysigt och så trångt! 

Om 2,5 vecka börjar Moa förskolan. Jag har redan ångest trots att jag vet att det kommer gå bra. Sociala Moa kommer nog trivas som fisken i vattnet. Jag ska bara klippa av navelsträngen först...