Måndagsångest.

Jag har lite förskoleångest. Jag har en gnagande känsla av att pedagogerna vill att jag ska lämna Moa även om hon är hysteriskt ledsen igen. Ja, jag förstår att hon (ibland) kommer vara ledsen vid lämning. Och jag är okej med det. Det är okej att vara ledsen och att sakna mamma och pappa. Men så desperat som hon var i fredags... vill inte lämna henne då. 

Jag har tänkt mycket på det under helgen. Trots att det var min jobbhelg och vi har haft att göra har jag försökt att lägga upp en plan. Funderat på vad som är bäst för Moa. Vad mår hon bäst av när inte vara hemma är ett alternativ? Vad kan jag göra för att få henne att känna sig trygg på förskolan och för att hon ska förstå att vi kommer och hämtar henne sen? 

Mitt hjärta värker av tanken att hon ska känna sig övergiven, och att hon ska tro att vi struntar i henne och att hennes känslor inget betyder.