Foto-geni.

Nej, så heter det kanske inte. Inte ens på svenska. Men Moa verkar vara det vad det än heter. Idag var vi till fotografen för ett-årsfotograferingen. Även denna gång några månader för sent och det är vi såklart glada för. Vi var ju till samma fotograf i augusti när hon var korrigerat 6 månader. Och vilken skillnad att fota en ett-åring jämfört med en halvåring!

Moa log och flinade och skrattade med hela ansiktet. Hon bjöd även på några klockrena poseringar och hade nog riktigt roligt. Det togs några porträttbilder och ett gäng i helfigur. Moa fick stå ut med att stå och hålla sig i en ranglig stol, sitta på en ranglig stol, stå och hålla sig i en svart konstgjord sten och sitta på densamma. När fotograferskan tog fram en dockvagn modell större och modell urgammal blev jag lite skeptisk, den var inte urgammal på ett fint sätt utan på ett jaja-vi-tar-fram-allt-vi-har-sätt. Det ska bli väldigt intressant att se hur de bilderna blev!

Men sen fick jag syn på en trampbil i plåt som var jättefin. Engelskt grön och så där fint klassisk. De sista korten togs med Moa bakom ratten. Den 16:e får vi komma och titta och välja. Fotograferskan trodde att vi skulle få svårt att välja eftersom Moa varit så glad hela tiden.

I augusti blev det så här: