Det händer liksom inte så mycket. Moa börjar bli riktigt snabb på sin fina krypvariant. Ska försöka filma nån dag så ni får se hennes stil. Håller vi henne i händerna så kan hon ta några steg, problemet här är att hon inte vill hålla i sig. Men det ger sig nog naturligt när hon inser nyttan.
Vi har inte hört något från sjukhuset ang. blodproverna och heller inte om huvud eller bröstkorg. På tisdag har det gått tre veckor sedan vi var där så då tänker jag ringa och höra mig för. Tre veckor för blodanalys känns länge. Huvud och bröstkorg skulle ta minst 5 veckor.
Mamman har tagit tag i sitt liv på allvar och i stället för att träna i egen regi och äta det jag tror är bra har jag gått med i fitnessfighten. Googla så får ni se vad jag pratar om.
Dels så handlar det om mitt eget välbefinnande såklart, att få känna mig snygg och hitta kläder som sitter bra. Den andra delen är att jag vill att Moa ska ha pigga och friska föräldrar som orkar hänga med på alla äventyr och som uppmuntrar till rörelse. Nu låter det som att jag väger 100 kg och knappt orkar gå en meter och riktigt så illa är det inte.
Bjuder på lite bilder så får ni se vad vi haft för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar