Så fort jag tar fram och visar en ampull med natriumklorid (sånt man sköljer näsan med) så lägger hon av världens flin, hon ser överlycklig ut. Jag får utan problem lägga handen på hennes huvud och sätta ampullen mot näsborren. Sen säger jag alltid alltid "nu droppar jag" innan jag droppar så att det inte ska bli onödigt obehagligt. Men hon bara drar efter andan och sväljer saltvattnet. Och flinar. Skumma unge.
Egenhet nummer två är hennes hostningar. När hon var pyttebäbis gjorde hon hostliknande ljud när hon var hungrig. Vid det här laget har hon lärt sig att hon får uppmärksamhet om hon hostar. Jag menar, hur kan man inte titta när ens barn hostar? Det låter lite roligt när hon sitter och torrhostar. Och när man då tittar på henne så kommer det där breda leendet igen. Visst hör vi skillnad på om hon satt i halsen eller vara fånar sig men det går ju som sagt inte att inte titta...
Sen något som jag aldrig kunnat föreställa mig! Hon har fotsvett. Såpass att strumporna blir fuktiga. Och sover hon utan strumpor blir hon först fuktig och sen iskall om fossingarna. Så det är ullstrumpor dygnet runt på lillefis.
En ännu mindre rolig egenhet är att hon inte alls gillar att ligga på mage på oss. Om vi har henne i famnen ansikte mot ansikte och råkar lita oss tillbaka för mycket i soffan blir hon förbannad. Att somna på mage har jag svårt att se skulle hända. Ligga på mage på golvet är okej, men inte för länge. Över huvud taget är hon inte så mycket för gos men det kanske hör åldern till?
På bilden testar Moa sin nya overall som jag köpte igår. Strl 80. Imorgon, fredag, ska vi byta till en 74.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar