Mycket av det goda!

Och mer blir det för varje dag som går. Moa blir bara roligare och roligare att vara med och hennes utveckling både står still och har raketfart. Hon ålar inte, kryper fortfarande inte. Gillar inte att ligga på mage så träningstillfällena blir få. Några fler tänder har inte dykt upp utan de två små risgrynen nere får vara ifred ett tag till. Som sagt vissa saker står still.

Men vad det gäller andra saker går det undan. Hon älskar numera att härmas, både ljud och rörelser och hon iakttar noga våra munnar när vi pratar. Hon har börjat förstå var lampan är och hon kan vinka. När hon känner för det. Hon har blivit lite gosigare igen och har lärt sig att pussas (nåja). Äntligen förekommer det att vi får sova hela nätter igen. Men ofta vill hon gärna ha lite mat vid två-tre. Hennes babbel har blivit mer nyanserat än tidigare och hon älskar att leka tittut.

Mamman tycker det känns jättekonstigt att ha en ett-åring. En ett-åring född i mars...