Under det gångna året har jag verkligen fått känna på en av föräldraskapets baksidor. Oron. Alltid är det nåt att oroa sig för, ibland stort och ibland litet. Det som är litet för mig är stort för dig och tvärtom. Så nu ber jag er som läser detta; nästa gång någon, jag, grannen, kompisen, är orolig över något, lyssna. Ta det på allvar och tänk till över hur du vill bli bemött när du känner oro.
Jag vet hur jag vill bli bemött i min oro, eller snarare hur jag inte vill bli bemött. Jag vill inte att du säger -oroa dig inte.
Tro mig om det vore så enkelt skulle jag inte oroa mig. När du säger -oroa dig inte, känns det som att min känsla inte räknas, inte betyder något. Men det gör den. Och även om du inte tror att jag behöver oroa mig så behöver du faktiskt inte säga det så. Du kan försöka tänka dig in i hur jag känner och säga -jag förstår att du är orolig.
För du vet ju antagligen inte om jag bör vara orolig eller inte och oro kan vara väldigt individuell. Du får gärna berätta om egna erfarenheter eller om nåt du läst som får mig att inse själv att jag inte behöver oroa mig. Jag har inget emot att lyssna till goda råd uttalade i all välmening. Men säg inte åt mig att sluta känna det jag känner.
Det är nog lätt att klämma ur sig "oroa dig inte" i all välmening. Men jag vill säga att JAG förstår din känsla, jag är också orolig. i för sig är min flicka några månader efter Moa och har lite mer "tid" på sig (om man kan säga så...), men hon är lite långsammare i sin utveckling än vad normen säger. Vilket oroar mig. Och jag får också höra att jag inte ska oroa mig. "Det kommer nog", "alla är olika", "allt är individuellt" blablabla.
SvaraRaderaMen det förändrar ju inte känslan. Alla strävar ju efter att allt ska vara bra. Och att inte oroa sig är inget svar, så man går ändå runt och grubblar.
Jag hoppas att Moa bara chockar dig helt plötsligt och gör det som förväntas.
En stor kram till dig
Tack för dina ord och tack för att du förstår. :)
RaderaFör visst är det som du säger, man vill ju att allt ska vara bra och om något avviker från "normen" som kommer tankarna som ett brev på posten.
En stor kram tillbaka.
Så fint du skriver. Det är nåt som jag jobbar hårt med själv för visst vill man säga "oroa dig inte" när man egentligen vill säga "jag hoppas att din oro inte besannas". Bara att det senare är svårt att säga för då måste man ju faktiskt sätta sig in i varför den andra personen oroar sig... och det vill man ju ofta inte.
SvaraRaderaMen jag försöker allt jag kan. Påminn mig gärna om jag fastnar i klyschor. <3
Har aldrig märkt att du fastnat i klyschor. :) självklart spelar det roll vad man oroar sig för oxå. Det händer att jag slänger ur mig -oroa dig inte, men jag försöker låta bli.
RaderaJag lär mig saker om människor och om mig själv stup i kvarten! ;)
Kram
Finns inget bättre än att lära sig nåt nytt. ;) På jobbet kör jag stenhårt klyscha-fritt (förutom där det passar), men det är mycket svårare i verkligheten!
RaderaMen det är ju tur att man inte måste vara sitt yrkesjag privat! :D
RaderaDet klart man får komma med klyschor, jag gillar klyschor. Jag vill bara att man tänker efter före...