Marsmammor.

Jag och Moa är i Stockholm. Idag ska vi träffa 18 marsmammor och 18 marsbäbisar. Det började med en tråd på Familjeliv under graviditeten och övergick sedan till en Facebook-grupp när bäbisarna tittat ut. För mig var det fantastiskt att följa deras funderingar om hur bäbisen såg ut, hade den hår och så vidare, när jag bara kunde kika på Moa där hon låg i sin kuvös/vattensäng/vagga. Givetvis var jag avundsjuk på dom som hade bäbisen i magen men jag har en upplevelse som dom inte har och likadant åt andra hållet.

Gruppen har blivit min mammagrupo och när jag skriver om Moa eller läser om deras bäbisar så är Moa en marsunge. Det är mycket tack vare den gruppen som jag hela tiden vetat att Moa ligger i fas med sin korrigerade ålder (och inte behövt förlita mig enbart på Bvc).

Och idag, söndag, ska vi ses. Det ska bli så roligt att få ett riktigt ansikte och en röst att koppla ihop med profilbilden. Vi är många fler än 18 i gruppen men vi är så utspridda i landet att det skulle vara en bedrift att samla alla. Två bor i Italien.

Tågresan ner gick jättebra. Förutom en powernap på 20 minuter i sin vagn satt Moa i mitt knä hela resan. Satt och satt förresten, vem vill sitta när man kan stå? Inte Moa i alla fall. Vi har ett dubbelrum med dubbelsäng och sover i varsin halva. Moas ena långsida står mot väggen och den andra är mot mig. Har svårt att tänka mig att hon kryper ur sängen. Det märks tydligt att hon är van att sova själv, när jag snuddar vid henne för att lägga på filten (för miljonte gången) eller bara känna på henne så reagerar hon. Inte så att hon vaknar men ändock...

Självklart sydde jag en ny body till henne. Måste ju ha nya kläder när man åker till storstan. Första bodyn jag syr, det fick bli en med ben, och jag är jättenöjd. Moa sa ingenting.