Så hade jag god lust att säga till en vuxen människa idag. Men egentligen blev jag nog mest ledsen. Beklämd, säger man så fortfarande? I så fall var det så jag kände mig. Ledsen och beklämd. Jag fick nämligen höra vilken tur jag haft som sluppit de sista månaderna av graviditeten, hur skönt det måste ha varit att inte hunnit bli så stor.
Jag förklarade vänligt att hon aldrig fick säga så till nån som fått barn så tidigt, att jag mer än gärna gått upp 40 kg i vikt och att jag gjort vad som helst för att få behålla Moa i magen tiden ut., att tiden på neo var hemsk. Till saken hör att den personen tillbringat fem (5) dagar på neo och tyckte det var jobbigt. Jag fick en ursäkt och jag hoppas att det var både första och sista gången någon säger något sådant till mig. Jag begär inte att andra ska förstå min sorg över graviditeten som slutade alldeles för tidigt och förlossningen som inte blev, inte alls. Jag pratar inte ens om den (sorgen alltså) längre, men den finns där och kommer alltid sitta som en tagg i själen.
Moa då? Moa myser genom tillvaron, hon har upptäckt sin tunga och lipar jämt och ständigt. Det är en utmaning att försöka få i henne smakislunchen när hon försöker lapa istället för att gapa. Min lilla kattunge. Det verkar oxå som om hon kommit in i en lättskrämd period. Hon som aldrig brytt sig om något hoppar till vid plötsliga ljud, vissa ljud från våra iPhones får henne att gråta. Jag fick igår ett tips att prova appen Talking TomCat eller vad den nu heter. En liten tecknad katt som härmar det du säger och killar du den på magen så spinner den. Barn gillar ju att bli härmade. Moa blev livrädd. Långt efter började hon hulka bara hon såg telefonen. Fram till nu har hon varit helt förtrollad av den och helst velat smaka på den men näe, den där Tom al man nog passa sig för.
På bilden håller pappa Moa i ryggen, det ser lite konstigt ut. Bodyn har jag sytt, med trekvarts-ärm för att underlätta vid lunch. Brallorna är köpebrallor som matchade perfekt!
På den andra bilden är det hemsydd body och basker. Jag ville testa nåt annat istället för en vanlig mössa och tack vare mudden blir det lite varmare över öronen.
Jag har också fått höra dessa dumma kommentarer från människor och blir lika förbannad varje gång, och låter de veta det. Förklarar för dom precis som du att jag hellre går upp massor i vikt och går övertid, för min bebis välmående, men då kan många ifrågasätta mig med kommentaren "Men är du inte glad över att Elsa är här då??" :/ Så jag förstår hur du känner. Härlig blogg! Hittade precis hit och stannar :) Min Elsa är född i vecka 31+0 och är snart 5 månader.
SvaraRaderaVälkommen hit! Jag blev så glad över din kommentar idag. Tack! Hoppas du vill stanna.
Radera