Low-needbaby.

Det finns ett sätt att definiera sin baby som high-need. Om barnet är gnälligt, vill bli buret mest hela tiden, inte kan leka själv, inte sova själv och tar tid att söva då kan man konstatera att man har en high-needbaby. Det har inte vi. Moa måste vara så low need man kan vara. Det klart att hon oxå blir ledsen och kan vara kinkig men det går fort över. Jag behöver aldrig undra om det går att ha med Moa på saker och det är väldigt skönt. Vi är vana vid att det är så här det är. Då och då får jag nyttiga påminnelser om hur bra vi har det. Jag läser om bäbisar som bara vill vara hos mamma och om bäbisar som inte vill sova själva. Det är svårt att föreställa sig hur andra har det även om man i det stora hela lever samma sorts liv.
Det ska bli intressant att se hur det går när det blir dags för Moa att sova i sitt rum. Det innebär dessutom att hon ska sova i den stora stora spjälsängen och inte i den lilla mysiga vaggan hon sover i nu. Jag börjar känna mig redo för en överflyttning och hoppas att Moa också är det. Framöver väntar en separationsfas och det vore bäst, både för henne och för oss, att flytta henne innan det blir jobbigt i onödan.

Helgen har som vanligt bara sprungit iväg. Vi har hunnit vara i Falun och tittat på en massa skrot. Det var veteranmarknad och pappa Pär ville leta efter en ram till dragbiken han ska bygga. Tyvärr hittade han ingen, men jag fyndade till Moa. En vit pigtittare för en hundring. Min mamma har en sån och när jag var barn och tonåring fick jag ha den på mitt rum. Lite nostalgi lär man ju få ägna sig åt, eller?
Vi har också hunnit med att hämta vårt förråd/Moas lekstuga och söndagskvällen ägnades till att väga in stenar, lägga dit golv och resa väggar. Det kommer att bli superbra!

Och det klart att jag sytt lite i helgen. Moa får testa mössor på löpande band och har blivit en van minimodell.