Dumma tankar...

Nu har de dykt upp igen, de där dumma tankarna. Oron, ängslan kalla det vad du vill men nu har de bitit sig fast. En efter en ur marsmamma-gruppen rapporterar om att deras bäbis kryper, vinkar, klappar händerna eller reser sig upp. Det gör inte Moa, långt ifrån. Hon är inte stadig nog i kroppen för att ens ställa sig i krypposition. Att ta sig ner på alla fyra från sittande känns avlägset. Om jag håller i henne så står hon, men väldigt vingligt. Ser ut dom ett litet mini-fyllo där hon står, höfterna vickar och knäna viker sig. Stavelsejollret står också still. Oro. Över att hon ska ha nåt motoriskt fel eller vara sen. Jag har en känsla av att om jag skulle fråga Bvc så är det säkert normalt. Men det spelar ingen roll när de dumma tankarna bitit sig fast. Och det här med att de ska förstå några ord i den här åldern... Va? Hur ska jag kunna veta det? Riktigt veta det? Jag TROR att hon fattat att det är hon som är Moa, jag är mamma och pappa är pappa men mer än så? Ingen aning.

Erfarenheten har dock visat att Moa oftast bara gör, plötsligt kan hon utan att vi tänkt på att hon övat. Det kanske är så det är? Hon är lat, väntar tills att hon vet att hon kan. Eller så är hon jäkligt smart, varför ta ut sig i onödan? Fast det sista motsägs lite av det faktum att hon fortfarande kämpar som en liten blå för att sätta sig upp från liggande.

Hursomhaver så verkar hon ha blivit en varannan-natt-bäbis. Varannan natt sover hon ända till 8-9 och varannan vaknar hon 2-3 gånger. Hoppas bara hon sover "min" natt i helgen! :) På bilden sitter hon och kollar på Top Gear med pappa, hon ser helt förfärad ut. Pappa hävdar att det beror på att de just kraschat en Aston Martin...