fredag 14 december 2012

Mående och Bvc.

Undrar hur jag hade mått utan bloggen? Hade jag behållit alla funderingar inom mig och till slut imploderat och blivit ett vrak av tårar? Eller hade jag gått vidare eftersom jag inte hade fått samma respons på mina funderingar? What's the point om ingen lyssnar liksom... (Nu låter det som att min Pär inte lyssnar, men det gör han.)
Hursomhelst är jag glad över att jag började blogga. Tror jag kommit tillrätta med en del saker genom det extra funderandet som det innebär att skriva ett inlägg. Jag har alltid tyckt om att skriva, önskade länge bli författare men dels har jag för dålig fantasi och dels får jag dåligt samvete när jag ljuger. Men i bloggen skriver jag "en sann historia". Min historia, Moas historia ur mitt perspektiv. Vid årets slut har jag bloggat ett år! Då kommer jag att använda mig av sidan bloggtillbok och beställa bloggen. Få den på pränt. Tänk om nåt händer med servern och wockatzmirakel försvinner...

Idag var vi på besök på Bvc. Läkarkontroll och spruta stod på dagens meny. Sprutan gick jättebra, hon var så duktig och lugn. Moa väger nu 9240 gram, en ökning på knappt 200 gram. Längden hade däremot spurtat lite extra och hon är idag 74 cm lång. Hon har vuxit tre cm på en månad. Inte så konstigt att hon är ledsen ibland. Det måste göra ont att växa så fort!
Moa börjar närma sig riskzonen för att vara motoriskt sen. Hon ålar inte, kryper inte, reser sig inte med stöd, går inte längs möbler. Som decemberbebis är hon rejält sen men det var ju inte oväntat. Som marsbäbis... Hmmm ja, hon börjar som sagt halka efter lite. Eftersom vi ändå går och väntar på kallelse från sjukgymnasten så tyckte Bvcs läkare att vi skulle ringa in och försöka skynda på den lite. Så nu har vi tid den 20e december hos samma sjukgymnast som i somras.

Vi hann med handling idag också. Moa fick premiärturen i kundkorg.



6 kommentarer:

  1. Att en 9-månaders inte tar sig framåt är ju inget konstigt alls! Moa är ju eg inte mer än 9 månader. Bra att ni ska till sjukgymnast såklart men var försiktig så du inte letar fel. Jag menar inte att vara ohövlig eller något men den motoriska utvecklingen hos barn går inte alltid i ett. Ibland tar den en paus, ibland är det talet eller det finmotoriska som utvecklas istället för det grovmotoriska och när de växer mycket i allmänhet så är det inte alltid att de utvecklas så mycket på andra sätt. En del barn hoppar även över ål/krypstadiet och reser sig direkt istället, men att de gör det vid 9 månader är ovanligt. Hoppas inte du tar illa upp men Moa är ju så liten att det inte alls är konstigt att hon inte ålar eller ställer sig upp. Hoppas ni får lugnande besked av sjukgymnasten. Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har tänkt precis dom du, att än är det ingen fara. Och den senaste månaden har det hänt så mycket i knoppen på henne att jag inte oroat mig för knoppen. Blev faktiskt lite förvånad över läkarens reaktion.

      Å andra sidan, vi ska ju ändå dit så att det blev en smula tidigarelagt gör inget. Jag ser hellre att de gör så här än att jag lär tjata mig till hjälp senare. :)

      Radera
  2. oooh tack för tipset! har funderat på just hur man skall göra, är så tacksam att du började blogga! Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, klart du ska printa bloggen! Tänk vilken minne vi ger våra barn om deras första tid! :)
      Kram

      Radera
  3. Anna, jag hoppas att läkarens oro är obefogad och oerfaren med premisbarn.
    Blir nästan irriterad av att skrämma upp folk så.

    Ett normal gånget barn har ju en utvecklings stege från 9 fram till 18 mån som fullt normalt.
    Jag tänker när det gäller min egen dotter att kankse hon faktiskt vid fullgången tid tagit tid på sig.
    Så denna snabba alt långsamma stege måste finnas kvar hos premis barnen. Arv och miljö!
    Som i Skruttfias fall nästan vara 4mån prematur sen + normal sen. Det blir några månader sen :-)
    Men det är först nu jag är tillfreds med det!

    I mitt fall då jag oroat mig så har alla istället varit snabba med att säga
    -men Anna, hon är ju prematur. Ge det lite tid!
    Inte alltid kul de ggr när jag verkligen känt ngt men inte fått gehör så som med synen mm.
    Min mamma gutfeeling var ju rätt.
    Jag tror vi kan noja oss ibland men i magen vet vi på riktigt nör det gäller.
    Din mag känsla säger att allt är ok. Därför är det nog så.

    Men visst har jag för mig att Moa byter sidor på golvet. Rullar över från rygg till sido liggläge. Sen kan hon ju sitta stadigt.
    Byter leksaker i handen.. Oj goaste lilla Moa kan en hel del!

    Det ska nog gå bra med allt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror oxå allt kommer gå bra! Jag har två sätt att se på det. En del av mig tycker oxå att det var en dum och konstig reaktion av Bvc-doktorn. Än är det ju ingen fara och en del barn kryper inte.
      Den andra delen av mig tycker att det är skönt att hon ville skynda på besöker hos sjukgymnasten, hellre att de reagerar lite i förtid än att jag måste tjata mig till hjälp om nån månad... Jag tror att det som fick henne att reagera var att hon inte gör några försök alls till att förflytta sig.
      På torsdag får vi höra vad sjukgymnasten säger. :)
      Kram

      Radera