tisdag 22 januari 2013

Tänder, gröt och framsteg.

Har varit så mycket andra funderingar ett tag nu så jag alldeles glömt den "vanliga" utvecklingen. Moas två framtänder uppe kikade fram för ett tag sen, föga förvånande eftersom hon dagarna/nätterna innan varit orolig och lite varm. Så när vi upptäckte att de spruckit igenom var det mer ett konstaterande och så tänkte vi inte mer på det. Förrän tre dagar senare när jag tyckte att det var lite väl mycket vitt för att bara vara två bissingar. Och mycket riktigt, det var en till där uppe. Nu har Moa fem tänder även om alla inte är helt framme. Det blir mer och mer småbarn och mindre och mindre bäbis.
Det händer att jag hajar till när jag ser henne ligga i pappas famn eller sitta i bilstolen, hon har blivit så stor!

Jag vet inte om det är del av det men den senaste månaden har hon druckit mindre ersättning än hon brukar. Istället för vanliga 220-250 ml har det blivit kanske 150 och det är ganska stor skillnad. Väldigt bekymmersamt eftersom hon inte tycker om välling och har ratat varenda gröt vi provat. Hemlagad havregrynsgröt funkade inte heller. Till slut kokade jag mannagrynsgröt och halleluja, den var jättegod! Låt vara att den är pimpad med paltbröd (för järnet), grädde (för fettet) och katrinplommon (för magen) Huvudsaken hon äter! Äter hon lite gröt har jag erbjudit ersättning efteråt men faktum är att hon de senaste dagarna ätit så bra att det inte behövts. Lite senare idag,tisdag, ska vi till Bvc och mäta och väga och det ska bli intressant. Hoppas vågen på sjukhuset visade fel och att hon gått upp mer än de 60 gram som den visade...

Stordåd har uträttats också. Hon har äntligen rest sig upp mot en möbel! Hon har rest sig tidigare men då med hjälp av oss. Den här gången rörde vi henne inte ens utan hon drog sig upp med hjälp av vardagsrumsbordet. Glad mamma och pappa! Jag tror dock inte att hon förstod själv för det har inte hänt igen, men hon är på gång i alla fall. Ålningen som hon upptäckte för nån dag sen verkar ha sjunkit in och flera gånger idag har har hon ålat en yttepyttebit. Så det kommer, hon har bara inte så bråttom. Men det är ju lite sån hon är.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar