Hos sjukgymnasten gick vi igenom samma saker som sist, hon tittade på hur Moa rör sig och känner på leder och muskler. Och precis som doktor Sofia sa i tisdags så är hon ju överrörlig, alltså lär vi hjälpa henne att bygga muskler för att stötta upp. Hon tyckte dock att Moa gjort framsteg och att hon blivit starkare i höfterna. Något som jag och pappa också märkt. Vi ska fortsätta med samma övningar och ha henne på golvet så mycket som möjligt. Och vet ni? Nu på kvällskvisten ålade hon!! Yttepyttelite men ändå, hon drog sig framåt med händerna och det har hon aldrig gjort förr... Det händer grejer på Wockatz och nu är det riktigt spännande att se vad hon gör först, kryper eller går? Sjukgymnasten var inte ett dugg orolig nu men hon erkände att hon varit en smula bekymrad sist vi var där. Och på sätt och vis var det så skönt att höra! Min oro var inte obefogad. Återbesök om en månad igen så nu gäller det att ligga i och träna.
Efter att ha slängt i Moa lite banan var det dags för fotografering på Barnmottagningen. Det visade sig vara väldigt svårt att fota huvudet så att snedheten verkligen syns. Till slut vattenkammade vi Moa och då blev det lite tydligare. Man vill ju trots allt ha bilder som verkligen visar hur hon ser ut och det lyckades inte fullt ut. Men blir doktor Sofia nöjd med fotona så är vi det med. Bröstkorgen var lättare att fota. Indragningarna och formen syns tydligt från alla vinklar. Nu börjar en väntan på fem-sex veckor.
Det känns fortfarande jättemärkligt. Det är dumt att oroa sig redan för det kan lika gärna vara ingenting. Men funderar gör jag, känner mig apatisk mellan varven. Orkat inte ta in, orkar inte tänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar