Lillhjärtat har gjort det! Krupit alltså. Tre fina, tafatta krypsteg. Men hon tog sig framåt. Och mamman och pappan är så stolta och faktiskt lättade även om oron lagt sig betydligt. Nu är hon riktigt på gång, hon vill så mycket mer än vad kroppen och knoppen vågar.
Än så länge kryper hon inga längre sträckor utan nån meter liksom för att känna sig för. Hon fortsätter även ställa sig på knä för att sedan kämpa sig upp på fötterna. Ibland lyckas hon och ibland går det mindre bra. Tänk om vi som vuxna kunde ha kvar samma envishet och tro på att vi klarar saker vi ännu inte bemästrar, vilka stordåd vi skulle kunna utföra!
Åh vad roligt att läsa! Träningen gav resultat! Heja Moa!!!! :D
SvaraRaderaÅh, vad glad jag blev att du skrev igen! Jag råkade radera din förra kommentar och det var inte alls meningen! Jag surfar oftast via mobilen och då är det lätt att komma åt fel "knapp".
RaderaJa, lillskruttan blir snart en storskrutta... Min duktiga tjej!
Men hur go är hon inte då?! Min favorit-Moa. Alla kategorier. Hihi!
SvaraRaderaHehe, tänk om vi skulle köra en till träff sim blev ungefär lika stor som när jag var ned... Vilket ös det skulle bli!!
Radera:)
Så duktig hon är.
SvaraRaderaVad glad jag blir för er skull!
Och söt ska vi inte tala om.
Bilden med spännet.. Herregud!
Riktigt skönt att det lossnade med krypet till slut! :)
RaderaSom jag kämpade med det där hårspännet!! :)
Kram