Idag var jag och lämnade blod för första gången sen jag blev gravid. Det kändes bra innan Moa att donera av mitt blod, men nu känns det såklart ännu viktigare!
Moa fick blod två gånger innan hennes bf och under året som gått har jag lärt känna ett helt gäng mammor som är lika tacksamma som jag över att folk inte bara ger av sin tid utan även ger sitt blod.
När jag satt och väntade på min tur började jag prata med en kvinna som precis blivit klar. Jag kunde givetvis inte låta bli att berätta för henne hur tacksam jag är över det hon nyss gjort. Eftersom Moa var med föll det sig naturligt att berätta att hon fått blod som liten prematur. Hon i sin tur berättar om sin dotter som i 15-årsåldern blivit svårt sjuk och också fått blod. Idag är hon frisk.
Ge blod, rädda liv. Kontakta din lokala blodcentral om du vill börja donera.
Moa var som sagt med och i vanlig ordning charmade hon alla sköterskor och de andra givarna. Så roligt att se henne spela upp hela registret. Hon har börjat med en ny grej där hon skrynklar ihop hela ansiktet, störtskön! Ibland när hon ler rynkar hon på näsan och lägger huvudet på sned och ser så där galet söt ut. Hon har nog övat framför spegeln hon fick av mormor häromdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar