Stillastående framsteg.

Idag fick jag hämta ut Moas mini-medicinbollar som vi ska träna med. Jag har tjuvstartat såklart med en del av övningarna och tror nog att det gett lite resultat. Eller så är det hennes egna utveckling, vem vet? Hon är mycket stadigare i höfterna nu, kan stå utan att börja wobbla på en gång. Så duktig! Har börjat förstå att hon kan dra sig upp från sittande men har inte riktigt koll på fötternas placering. Hon börjar även bli en van rullare och blir smidigare för var dag som går. Hon har inga problem att gå från sittande till magläge och det är jättebra. Men helst hade vi sett att hon stannade i krypställning och inte kana hela vägen ner på mage. Så det ska vi sätta igång att träna på nu när vi fått bollar som underlättar. Att stärka hennes muskler kring höfter och fotleder står fortfarande på schemat. Den 18:e ska vi tillbaka till sjukgymnasten.
Det klart jag funderar, kanske inte så mycket över varför hon inte kryper än. Men över varför hon inte ålar eller rumphasar heller. Hon bör ju vilja kunna förflytta sig? Följa efter mig, hämta leksaker, möta pappa i hallen och allt sånt. Har hon inte fattat att hon kan? Eller hon kanske inte vill? Hon kanske trivs bra under sin korkek där hon kan lukta på blommorna...

Jag slår mig i backen på att hennes oförmåga att förflytta sig har ett finger med i spelet om nattsömn! De senaste två nätterna har varit lite bättre. Hon har fortfarande vaknat men inte levt om på samma sätt. Och det är jättebra om lugnat ner sig nattetid. Pappa har börjat jobba ni efter ledighet och förkylning och uppskattar om han får sova. I skrivande stund är klockan snart två på natten och Moa sover, hoppas hoppas hon sover hela natten nu!