Myrsteg blev elefantkliv!

Lillhjärtat har gjort det! Krupit alltså. Tre fina, tafatta krypsteg. Men hon tog sig framåt. Och mamman och pappan är så stolta och faktiskt lättade även om oron lagt sig betydligt. Nu är hon riktigt på gång, hon vill så mycket mer än vad kroppen och knoppen vågar.
Än så länge kryper hon inga längre sträckor utan nån meter liksom för att känna sig för. Hon fortsätter även ställa sig på knä för att sedan kämpa sig upp på fötterna. Ibland lyckas hon och ibland går det mindre bra. Tänk om vi som vuxna kunde ha kvar samma envishet och tro på att vi klarar saker vi ännu inte bemästrar, vilka stordåd vi skulle kunna utföra!