Babysteps...

Med små små myrsteg visar Moa att hon vill. Eller nja, det är ju inte ens myrsteg än så länge. :)
Hon har fortsatt utforska det här med ålandet idag, fått lite kläm på att hon faktiskt rör sig framåt med hjälp av händerna. Nu ska hon bara fatta att hon kan ta hjälp av benen också. Hon har stått i krypställning flera gånger idag och hon har tagit sig dit på egen hand. Jag och pappa försöker fundera ut vad som lockar henne mest att få fatt i. Än så länge toppar mobiltelefonen tätt följd av tvns fjärrkontroll!

Efter att Moa lagt sig passade vi på att rensa ut lite babysaker. Vi har satt ut sakerna på blocket. Saker vi inte ska använda mer. Barnvagnen med liggdel, vaggan vi hade i början och skötbordet vi hade i köket när Moa var pytte. Det känns lite vemodigt. Ska jag aldrig mer få lägga nyfödd bäbis i vaggan? Ska jag aldrig få veta hur det känns att amma eller hur det känns att vara höggravid? Vemodigt, men man kan inte spara på allt heller. Sakerna tar plats och den platsen behöver vi till annat.

I samma veva som vi laddade över säljes-bilderna från kameran till datorn så tittade vi igenom gamla bilder som fortfarande låg kvar i kameran. Av en slump snubblade vi över bilder tagna idag fast för ett år sedan. Så här såg hon ut då, titta på henne lilla lilla överarm som är mindre än pappas fingrar! Och stora stora magen som var som ett utspänt trumskinn.

Vill du läsa vad vi gjorde för ett år sedan, titta här. Det var ett år sedan jag flyttade in på sjukhuset för att äntligen få bo med min dotter! Över en månad gammal och nu blir vi äntligen familj på riktigt. Jag har inte sovit utan henne sedan dess och det kommer nog att dröja innan jag gör det frivilligt.