Hemmets lugna vrå.

Det är jättekul att se nya saker, träffa människor man tänkt på och bo på hotell men det är skönt att vara hemma igen. Jag har trivs bäst hemma nu för tiden och ibland upptäcker jag till min fasa hur högljutt det är på vissa ställen. Jag tycker det låter illa, sen första tiden med Moa har jag blivit ljudkänslig. Poppas det för högt i bilen eller om jag upplever att någon talar för högt så blir det jobbigt. Skumt hur det kan bli. Eller så börjar jag bli gammal?

Moa kom snabbt in i hemmarutinerna igen och jag har lagt upp ett litet schema gällande maten. Vi har kört igång på allvar med smakportioner nu och har även infört gröt. Det syns på henne hur hon riktigt funderar över det nya påhittet. Det här med sked är också en smula problematiskt, vad ska en sån vara bra för liksom? Man fick väl händer av en anledning? Innan vi for på vår roadtrip var vi till det stora möbelvaruhuset och köpte en matstol till henne. En ny modell som är riktigt snygg. Moa var skeptisk de första gångerna men börjar nu finna sig tillrätta i den. För alla vet ju att man sitter i sin stol när man äter mat, eller hur?

Jag inhandlade en hel del tyger på lite olika ställen förra veckan och nu har jag upptäckt att om jag ska hinna sy något alls så måste jag slå ihop bloggarna. Framöver kommer ni nog få se en och annan klädpalta här. Det är svårt att få tid till mitt intresse och ibland undrar jag om det hade varit bättre med ett intresse som var utanför hemmet. Jag åkte iväg, fick pyssla med det jag vill i några timmar och sen åka hem igen. Då hade jag inte behövt sitta till två på nätterna för att göra det jag tycker är roligt!
Det klart jag tycker det är roligt att vara med Moa men det vet ni ju redan. Känns bara så skönt att få klippa i lite tyg, sy lite, nåla lite och inte tänka på när jag ska göra det här för att hinna med det där innan det är dags för nästa sovpass. Inte tänka på att diska nappflaskor, dammsuga, javisstja tvätten! Tänk en hel dag med symaskinerna, lyxigt. Så nog har jag fått tänka om sen jag blev förälder. Vad jag vill, behöver, kommer i andra hand nu. Jag vill att Moa ska få det hon behöver för att växa till en trygg liten tjej och så småningom en stark kvinna med bra självkänsla. Då gäller det att tänka till före och faktiskt låta hennes behov gå före mina. Men för det kan jag inte sluta med allt jag tycker är kul, man måste få ha roligt för att orka när det är mindre roligt. Eller?

Knåpade ihop ett hårband till lillefis samma kväll vi kom hem, abstinensen var stor. Och ikväll sydde jag ihop de två sista mössorna. Det blev till slut tio mössor varav sex stycken i prematurstorlek. Dessa mössor ska skickas vidare för att ingå i en mössinsamling som pågår i två dagar till i en Facebook-grupp jag är med i. Om två dagar skickas totalt 100 (!) mössor till Drottning Silvias barnklinik. Mössorna är tänkta som lite uppmuntran till de barn som befinner sig på sjukhuset av en eller annan anledning. Jag tror på talesättet - ingen kan göra allt, men alla kan göra något.