Sytråd.

Efter att ha trasslat med min nya symaskin, en overlock, i nästan tre timmar, otaliga hjälpande förslag från sykunniga tjejer så blir pappa Pär hjälten i det hela! En av grupperna jag är med i på Facebook har just klädsömnad som inriktning och när jag frågade där var det genast fem kvinnor, för mig okända, som genast kom med hjälpsamma råd. Mitt i natten. Visst är det fantastiskt? Men i bara text blev det lite svårt för dom att förklara och för mig att förstå. Jag skyller också på att jag till slut var väldigt nära att slänga ut maskinen genom fönstret! Men så kom P, satte sig och tittade och grejade i tio minuter och hittade felet. Min egen symaskinsmekaniker! Så när klockan var två kunde jag äntligen sy de första sömmarna på Moas andra singoallaklänning. Jag har knåpat ihop mönstret själv och på den här blir det längre ärmar än på den gula. Jag hoppas den blir så fin som jag tror... Om inte annat så klär allt en skönhet och det är ju goaMoa som ska ha den.

Vi har hunnit med ett besök på Ockelbo marknad idag. Som vanligt på marknader var det mest skräp men nu har vi varit där i alla fall. Vi fikade på Ockelbo Pensionat och passade på att ge Moa mat samtidigt. Det stället kan jag verkligen rekommendera. Mysigt, fräscht, trevlig personal och foccacian vi åt var jättegod.

Men jag ska erkänna en sak också. Om det inte vore för de enstaka gånger Moa blir arg och sur skulle jag nog bli orolig. Hon är så lätt att ha och göra med att man börjar fundera. Det är inte berättelser om såna barn man får höra direkt. Nej, det är mest gråt och tandagnisslan, jämmer och elände enligt vissa. Man undrar verkligen hur det kom sig att de ville ha en tvåa om nu allt var så himla jobbigt med ettan? Hursomhelst är det väldigt skönt att veta att vi kan ta med henne dit vi ska utan problem. Moa bara är. Får hon mat och närhet så är hon nöjd. Hon skämmer minsann bort oss.