Tur med vädret!

Igår på väg tillbaka till hotellet, klockan kvart i elva på kvällen, kunde vi gå bararmade. Helt underbart och minns jag rätt så var det första gången för i år. Jag hoppas det inte blir den enda. På sätt och vis är det det som gör sommar. Att kunna gå i t-shirt eller linne kvällstid utan att frysa.

Moa sov skönt i sin vagn fram till sex-tiden då vi lyfte över henne i vår säng. Jag hade tagit med hennes baby-nest för säkerhets skull och tur var det annars hade jag nog inte vågat sova med henne mellan oss. Redan då hörde jag regnet smattra mot rutan och när vi klev upp för att äta frukost spöregnade det. Men det gjorde inte så mycket eftersom vi skulle åka hem. Moa sov nästan hela vägen och det var riktigt mysigt att sitta bredvid med en hand på hennes och slumra i baksätet medan pappa körde.

Efter middagsmålet fick hon nog magknip för hon var så ledsen. Krokodiltårarna bara rann tills jag lyckades vagga henne till sömns i min famn. Till och med i sömnen gnydde hon och drog upp sina knän mot magen. Och jag är inte van att hon vare sig är ledsen eller att hon har magknip. Känner mig så hjälplös. Tack och lov gick det över när hon fått sova och ätit sitt kvällsmål. Förstår bara inte var magknipet kom ifrån? Samma mat och samma vanor.
På bilden är vi på väg till p-huset i regnet. La över henne filten för att hon inte skulle bli blöt och när vi lyfte på den hade hon somnat.