Semester.

Det har blivit en liten naturlig paus i bloggandet nu. Dels så har pappa Pär semester och då passar vi på att umgås istället för att sitta med näsan ner i en dator och dels tycker jag att min nya hobby är så fantastisk rolig att jag hellre sitter med saxen i högsta hugg, med en mönstertidning framför ögonen eller framför symaskinen. Så länge jag kikar mönster eller klipper till kan jag vara social och hänga med i filmen eller vad vi nu gör. Själva syendet brukar bli när Moa och Pär gått och lagt sig.

Jag tror att Moa är inne i nåt skumt utvecklingssprång nu. Vissa kvällar är hon så otroligt ledsen att hon gnyr i sömnen och det spelar ingen roll vad vi gör. Har heller inte upptäckt nåt samband med det vi gjort på dagen. Det är bara att utesluta allt, blöja, mat, sömn och att nåt gör ont, och sen hålla nära nära. Min lilla tjej som aldrig blivit ammad (förutom de försök vi gjorde innan jag gav upp) och sedan länge inte gillat att ligga i famnen utan mer i knät, älskar plötsligt att ligga i amningsposition. När hon är sådär jätteledsen och har svårt att komma till ro så behöver jag bara vicka ner henne och putta in nappen så kommer sleepy eyes som ett brev på posten. Så mysigt. Ibland sitter jag så länge att armen domnar för rätt vad det är får man inte hålla så igen.

Ska jag vara ärlig har jag väldigt svårt att tänka mig att amma henne. men det beror väl på att jag inte gjort det.