Vi har äntligen kommit igång med lite ryggträning här hemma. Har inte blivit av förrän nu. Först gick det inte på grund av navelbråcket som stack ut nästan två centimeter och sen har hon haft ett operationssår som fått läka i lugn och ro. Men nu ser naveln jättefin så idag blev det premiär. Till en början tyckte Moa att det var spännande att se världen ur ett nytt perspektiv men ganska snart tröttnade hon. Hon ville inte ens ligga och vila lite på mage. Nu ska hon ju inte göra det men jag blev ändå förvånad över att hon ville upp upp upp. Undrar om det har att göra med att hon i stort sett tillbringade sina två första månader mestadels på mage?
Skulle så gärna vilja veta om och hur hennes tidiga födsel kommer att påverka henne. Kan inte låta bli att jämföra med andra bäbisar, gör dom si, gör dom så? Jag vet att man inte ska jämföra men visst oroar jag mig lite för hennes utveckling. Men det kanske är det man gör som förälder, oroar sig?
Vi kom också igång sent med nackträningen. När vi började första gången (o han ville )började ju pungbråcket åka ut hela tiden så då fick han inte. Sen ca 5 v senare efter op o det läkt o så började vi igen. Men då tyckte inte Lillgrodan det va nå kul o vart oxtogig bara man vände honom i luften o närmade sej mattan haha.
SvaraRaderaMin mamma fick 1986 tvillingar( bara en överlevde) i v 25+? (minns inte nu på morgonen) men hon sa nått som gjort att jag NÄSTAN slutat jämföra. Kan ju va så att det bara funka på mej eftersom det va MIN mamma som sa det men.
"det spelar ju ingen roll om huvudet är tungt aldeles för länge, eller om man behöver hjälp att sitta längre än andra bebisar. Han/hon har redan visat vilken kämpe h.h är. Jag tyckte det ist var spännande o kul när hon lärt sej något nytt man kunde berätta för farmor o mormor. Alla kommer bli lika imponerade o tycka h.h är otroligt duktig oavsätt om h.h kan det före samtidigt eller efter det "normala"
Vart kanske inte så lätt att förstå men min hjärna har inta startat idag än;) haha
Vilka fina kort ni tagit förresten!:)
Du har så rätt i det du skriver! Jag tror bara att det är så skönt när hon gör saker för första gången eftersom bäbistiden varit så lång! Och ju mer jag får se vem Moa är ju mer älskar jag henne, hur nu det är möjligt? Ett glas kan ju inte bli mer än fullt...
RaderaNej, man ska inte jämföra även om det är svårt att låta bli. Det kan skilja flera månader i utveckling på barn i samma ålder. Normalspannet är jättestort om man säger så. Det är lika normalt att sitta vid 6 månader som det är att sitta vid 10 månader. Mina barn har inte heller gillat att ligga på mage när de varit så små som Moa. Den yngste, som idag är 10 månader har fram till för bara två-tre månader sedan lätt tippat åt sidorna när han legat på mage då huvudet varit så tungt. Mina barn har varit ganska långa och tunga och jag inbillar mig att kortare och lättare barn brukar vara tidigare i grovmotoriken. Jaja, det jag vill säga är att så länge barnet utvecklas framåt så är det lugnt, det viktiga är inte exakt när de gör saker utan att utvecklingen går framåt. Sedan vill jag ju bara säga att Moa inte verkar "sen" på något sätt utifrån när hon skulle varit född och jag kan tänka mig att hon är mer med än vad marsbebisar brukar vara. Lätt för mig att säga att du inte ska oroa dig, men jag tror verkligen inte att du behöver göra det.
SvaraRaderaHaha, nä jag ska försöka. Men på nåt vis är det en angenäm oro. Att vara nyfiken på hennes framsteg är en helt ny upplevelse, förstagångsmamma som jag är.
SvaraRaderaMen i bakhuvudet finns det ändå kvar att vara beredd på strul. Säkert en försvarsmekanism. Är man förberedd kan man inte bli förvånad och besviken... :)