torsdag 12 april 2012

En Hagasessa.

Av någon anledning har jag lite svårt för att alla kallar sina söner för prinsar och sina döttrar för prinsessor. Så vitt jag vet finns det bara en majestätisk familj i Sverige och dit hör i alla fall inte vi. Moa heter oftast gumman, hjärtat lillefis eller faktiskt för det namn som vi valt åt henne.
Meeeen så var det em granne som kallade henne för vår Hagasessa och det tyckte mamman var sött. Speciellt eftersom fröken i fråga ofta och gärna ligger ligger och spretar med lillfingrarna!

6 kommentarer:

  1. Det är så lätt, Pippi Långstrump säger att hennes hem är ett hem och att hon är ett barn alltså är det ett barnhem, samma sak med lilla Moa är man en liten flicka och bor här i Hagaström så är man allt en liten Hagasessa, och särskilt gullig också!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja så kanske det är...

      Radera
  2. Vilken fin liten tjej ni har! Och vilken resa! har suttit en bra stund och läst igenom din blogg och både lidit och varit glad med de olika inläggen. Min tjej föddes i vecka 36+2, betydligt senare och betydligt större än er lilla, men bara det var jobbigt och det blev två veckor på Neo, nått jag mådde dåligt över länge, men i jämförelse så var det ju en dans på rosor :-)

    /Michaela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vet du, man ska inte jämföra upplevelser. Alls. Nånsin. Självklart utgår man från sig själv hela tiden. Det klart att det blir en krisreaktion när livet ställs på ända. En dans på rosor vet jag att du inte hade.

      Men jag ska villigt erkänna att jag funderat en hel del för att komma fram till ovanstående.... :)

      Radera
    2. Du är klok du :-) Så klart kan man aldrig jämföra helt och inte heller helt förstå vad nån annan går igenom, även om man är i liknande situationer. För mig har det varit nyttigt att läsa om andra prematurer och om svårare resor, inte för att jag önskar någon den upplevelsen (även om tiden på neo för oss var som himmelriket jämfört med bb och hotellet där vi låg först i väntan på plats på neo)men för att inse vad som hände de där dagarna och att hon inte var så illa ute som det kändes just då. sen så tycker jag att det är otroligt att läsa om de små kämparna, tänk att de kan ha sån livsvilja och tänk vilken fantastisk hjälp det finns i dag! En bekant till mig (och nu nära vän) låg i rummet bredvid oss på neo, hennes lilla föddes i v27+1 och är idag en helvild och fullt frisk 2 åring ;-) Så häftigt att ha följt hennes resa.

      Radera
    3. Neonatalvården i Sverige är fantastisk och jag kommer för alltid att vara tacksam för det!

      Härligt att det gått bra för er och skönt (för min skull) att er kompis lilla tjej mår bra.
      Jag vill gärna ha en helvild frisk två-åring i sinom tid!

      Radera