Efter ytterligare en natt med sammanhängande sömn gnuggade vi geniknölarna för att komma på nåt att göra. Mina idéer lös med sin frånvaro, det är svårt nog att hitta på saker i veckan. Pappas tanke involverade garage och hoj och däckbyte, något jag och Moa inte var särdeles sugna på. Så vi packade skötväskan och lastade vagnen och styrde kosan mot mormor och Dalarna. Det är trots allt inte så långt och det var skönt med ett litet miljöombyte. Moa sov mest men den stund hon var vaken verkade hon väldigt glad över att träffa mormor. Hon gurglade, jollrade och fyrade av smajls på löpande band. Jag hade precis beklagat mig över att hon än så länge är lite snål med sina leenden. Tji fick jag. Tror nästan mormor fick en liten tår i ögonvrån.
Men det var ändå min hund som stod för det varmaste välkomnadet. När jag öppnade bildörren för att ta ut Moa tog det inte många sekunder innan Asti hade hoppat in. Där satt hon på golvet och sträckte sig så långt hon kunde för att ge Moa en sniff på handen. Sen var hon nöjd och hoppade ut igen. Älskade hund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar