Kirurgen som opererat Moa kom ner och kikade på såren och var nöjd med det han såg. Eftersom det inte hör till vanligheterna med återkommande bråck på flickor ville han träffa henne igen i början på sommaren. Känns skönt att han vill hålla lite koll. Han gav oss även klartecken att åka hem om hon åt bra även nästa mål. Och det gjorde hon. En lite vaknare tjej fick denna gång i sig 70 ml! All övervakning hade tagits bort och då valde vi att åka hem. De var noga med att poängtera att vi fick vara kvar om vi ville. Men om hon inte behöver övervakning åker jag hellre hem. Även om hon bara äter 70 ml i några dagar så är det ingen fara. Hon väger nu 4330 gram och har således gått upp 500 gram på de tolv dagar som gått sen vi vägde henne sist!
Nu visade det sig att maten inte var ett problem, sen vi kom hem har hon ätit fulla mål. Hon har varit trött och känner nog lite obehag kring såren. Men på det stora hela verkar hon vara en nöjd bäbis. Jag är så nyfiken på hennes nya platta navel. Kirurgen förvarnade om att den ser lite ut som ett gristryne, men hellre det än en 2 cm lång snabel. Den överflödiga huden lämnades kvar så att det inte blir tokigt när hon växer.
Det känns så skönt att vara över knölen, hemma med världens sötaste tjej! Hon har blivit så stor, fick nästan inte plats i sängen som hon försvann i förr. Jag är så tacksam över min fina tjej. Att hon är här med oss och mår så bra. Jag får nästan nypa mig i armen ibland, speciellt när jag tänker tillbaka på hennes första månad och hur orolig jag var innan jag förstod att vi skulle få ta med henne hem så småningom.
För att citera en känd finska: "Jag vill tacka livet"! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar