Tår i ögat.

Idag hade vi ett litet hallelujah-moment här hemma. De senaste dagarna har jag märkt på lillefis att hon är mer "med" med blicken. Jag upplever att hon ser det hon tittar på och inte bara en massa blurr. Inte hela tiden men oftare för var dag. Vid 18- maten händer då följande; jag har precis fått på henne dregglisen och satt henne till rätta på mitt knä. Jag tittar ju alltid alltid på henne när hon äter så att vi har ögontakt är ju i sig inget ovanligt men nu tittar hon på mig med sin vakna blick och fyrar av ett sagolikt tandlöst leende!
Känslan i mitt bröst har jag svårt att beskriva men tårar i ögonen fick jag! Underbart. Jag inser att det lika gärna kan vara slumpen men jag väljer att tro att det var Moa, min dotter, som just där och just då var väldigt glad att se mig!