Här bodde min mamma innan hon tog sitt pick och pack och flyttade till sin Olle efter 19(!) års särboskap.
19 års helgpendlande, 19 år av boende på två platser. Jag saknar att ha henne nära. När hon bodde i huset ovan hade vi 15 minuters promenad till varandra, det tillsammans med att hon var bonus-matte till min hund gjorde att vi träffades flera gånger i veckan. Så blir det inte nu när hon bor 10 mil bort. Nu träffas vi en gång i veckan då hon kommer till Gävle för att hälsa på min morfar och mig och Moa. Jag saknar att ha henne nära, men vår relation har gått in i ett nytt stadie. Jag har blivit mamma och hon har blivit mormor. Vi har båda andra förväntningar och förhoppningar på oss själva och kanske på varandra.
När vi ses nu för tiden ses vi under längre tid, inte bara 5 minuter i dörren när jag hämtar eller lämnar hunden. Jag tror hon saknar att ha oss nära.
Och på tal om mammor. Jag är så glad över det stöd och glada tillrop och uppmuntande ord jag får av er andra mammor, premismammor, bloggare eller ej, via bloggen eller via sms eller mail. Tack.
Moa har varit fortsatt trött under dagen och ätit mindre än hon brukar, men än är det ingen fara på taket. Ibland kan det vara en nackdel att ha stenkoll på hur mycket hon får i sig. Hade jag ammat henne hade jag inte vetat alls. Inte oroat mig i onödan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar