Idag var vi bjudna till Moas neo-kompis V och hans mamma. V föddes en vecka före Moa i samma graviditetsvecka av än så länge okända orsaker. V mår bra idag och har haft en ganska okomplicerad sjukhustid. Vi låg på olika salar så vi stötte mest ihop i korridoren och passade då på att växla några ord. Det var väldigt roligt att få träffa dom utanför sjukhuset. Vi hade mycket att prata om, både om sjukhustiden och hur det ser ut för oss nu. Lille V har också bråck men verkar inte besväras av det så dom får vackert vänta på operation tills han är sex månader. Då kan operationen utföras i Gävle. Vs mamma var inte ett dugg sugen på det och jag förstår henne. Med planer på fika och barnvagnspromenad åkte jag hem igen. Moa sov hela tiden vi var där och inte förrän vi nästan var hemma piggnade hon till. Resten av kvällen tillbringades med en ledsen Moa på armen, i famnen, på axeln, sjungandes, gungandes, vyssandes...
Det har liksom inte spelat någon roll alls vad vi gjort. Jobbigt att inte kunna trösta när hon är ledsen. Man vet ju inte varför. Om hon är övertrött eller har ont av bråcket eller magknip.
Är det så här föräldrar till kolikbarn känner sig så förstår jag att de är på väg att braka samman! Till slut bestämde vi oss för att ge alvedon utifall det var bråcket som spökade. Man vill trots allt inte ge medicin i onödan men när vi testat allt så var det det som var kvar.
Nu sover Moa i sin vagn och jag och pappan andas ut. Känns bara trist att det är matdags snart, skulle vilja att hon fick sova nu när hon äntligen kommit till ro.
Ps. Hon hade minsann fått en fikabricka hon!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar