Ensamma i bilen

Eftersom Moa ska få komma till Neo i Gävle för utredning av hennes apne'er så får hon åka ambulans. Vi kommer efter i bil. Är lite nervös för att komma fram. Kan inte låta bli att undra om de tycker att jag är fånig, att jag överreagerar. Men jag gör mitt bästa för att trycka tillbaka de funderingarna. Det spelar ju trots allt ingen roll vad de tycker, huvudsaken vi får hjälp. Frågan är ju vad man kan göra?

Teorin i Uppsala är ju att det beror på omogenhet. Då måste hon ju växa på sig för att det ska försvinna. Och för att växa måste hon få mat. Vi kan heller inte bara sonda, Moa har ju ett behov av att få smaka och nappa. Min önskan är att vi får ha kvar sonden, nappa hälften och sonda resten. Då hinner hon ju inte bli så trött i alla fall. Jag är rädd för att vi ska få åka hem utan sond. Det är ju det hemsjukvården fokuserat på hela tiden. Jag förstår att man inte kan ha sond resten av livet och jag förstår att Moa måste få äta ur flaska. Men att sitta med hjärtat i halsgropen, orolig för att hon ska sluta andas i samband med att hon äter är inte rimligt! Det kan inte vara meningen att det ska vara så?!