Kan en pyttebäbis vara mammig? Verkar så idag i alla fall. Vår teori är att hon är inne i en fas nu där hon behöver mycket närkontakt. Men mamman klagar inte. Tror jag behövt det idag. Förutom att jag var och handlade mat på kvällskvisten har jag varit med Moa hela dagen. Har suttit med henne i famnen och luktat, pussat och tittat på henne. Njutit helt enkelt. Av rädsla för att ställa till med något har jag sondat henne. Undrar när den ångesten ska släppa? Jag kan ju inte sonda i evighet. Det känns som om jag skulle vilja ha en sjuksköterska här om jag ska våga nappa henne. Och så funkar det ju inte. Min förhoppning är att hon ska bli piggare och starkare efter operationen. Den kan bli av på måndag, onsdag eller fredag. De opererar inte alla dagar. Synd. Tänk om de kunde ringa på söndag och be oss komma ner. Där var dom orden igen; förhoppning, tänk om.
Jag finner tröst i att Moa är så trygg i mina armar, då sover hon så tungt så rofyllt.
I min famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar