Sal 12

Det är där vi är, på sal. Känns inte så kul men tack och lov tror jag att vi är ensamma här inatt. Tror dessutom att ett annat barn skulle bli alltför störd av Moa. Hon knorrar ju högljutt och ofta nattetid. Jag är såklart väldigt kluven till att vi är här. Glad att hon får hjälp men fick jag bestämma skulle hon ju inte ha bråck!

Moa har tagit sin första preop-dusch och fått mat. Nu ligger hon i en bb-balja och vill jag ha henne i famnen så ska jag ha en skyddsrock på mig. Imorgon bitti blir det en till dusch och sen är det dags. Moa har fått dagens första operationstid och det känns bra. Efteråt hamnar hon på 95f och personalen har sagt att jag och pappa får komma dit så fort hon är där. Dit längtar jag. Då är det klart.

Det väcker ju en del andra känslor att vara här. Dagarna innan Moa kom låg vi ju här. På bilden syns fönstret som var vårt. Den vänstra lampan hänger i vårt rum. Jag kommer ihåg blodtrycken som togs var tredje timme. Jag kommer ihåg att jag gick upp nästan ett och ett halvt kilo per dag i vätska. Njurarna ville inte hänga med och levern tyckte inte heller situationen var kul. Jag kommer ihåg att jag blev lättad när de sa att jag skulle snittas dagen därpå.
Då kunde hon i alla fall inte dö i magen.