Övertrött tjej

På eftermiddagen tog jag en liten sjukhuspaus. Jag åkte till Barnens Hus där jag mötte upp en vän. En vän som jag kunnat luta mig väldigt hårt mot under den här tiden. Och för det är jag evigt tacksam. Vi var gravida samtidigt, hon och jag. Deras guldklimp kom i början på januari och jag ser fram emot barnvagnspromenader och lekstunder så småningom.
Att höra min vän berätta om sin lilla har fått mig att inse att vi ibland har lite för höga ambitioner vad det gäller lillefis. Det skiljer en månad mellan våra tjejer men Moa är ju i realiteten två månader yngre. Dvs inte född riktigt än. Men vi har ju haft henne hemma en månad och i våra liv ännu längre så det kanske inte är så konstigt att man tänker fel ibland. Det här med att korrigera Moas ålder görs ju av en anledning. Om ca en vecka är det hennes "födelsedag". Känns konstigt att tänka att jag fortfarande skulle ha varit gravid.

På kvällskvisten har Moa för första gången varit vaken hela tiden mellan två mål, rekord! Det positiva var att jag passade på att äntligen ta ett jämförelsekort med ankan. Det negativa var att det resulterade i en övertrött tjej som var svår att söva. Inte sista gången kan jag tänka...

Hälsomässigt då? Jodå, matningarna har gått bra. Enstaka sättaihalsen men så blir det väl för de flesta barn? Däremot upprepade hon gårdagen och tog en lite för lång andningspaus när hon sov middag. Oroväckande. Varför börja med det nu, när hon kommit så långt?