Bvc och singoalla

Vi har varit på Bvc igen. En månad sen sist och Moa är nu ståtliga 63,5 cm lång och härliga 7150 gram tung. Min fina stora lilla tjej. Sköterskan tyckte hon var så fin och lugn och nöjd. Och att hon var så mjuk i skinnet. Är inte alla bäbisar det undrade jag? Men tydligen inte, det är utslag och eksem och skorv och allt vad hon nu räknade upp. Allt sånt har vi tack och lov sluppit, peppar peppar.
Med risk för att få ångra mig sen vill jag påstå att Moa är en väldigt enkel bäbis. Glad, lättroad, skriker sällan och gör hon det vet vi oftast vad det beror på. Hon kinkar inte när det är dags att sova och vaknar alltid med ett leende. Inte en förkylning ens så här långt. Tycker om att åka bil och gillar sittdelen i vagnen. Om jag trodde på högre makter skulle jag tro att vi alla tre blev kompenserade för den jobbiga starten.., som tack och lov bleknat mer och mer. Ersätts av andra minnen, roliga minnen. Livet gick vidare och vi hänger på.

För övrigt knåpade jag ihop en singoallaklänning till fröken igår. Sent igår, typ natt. Syns lite dåligt på bilden eftersom Moa även är känd som den motvilliga modellen!