Kodak-Moment.

Jag vet i och för sig inte om det fortfarande kallas så? Kodak har väl mer eller mindre försvunnit i skymundan sen digitalkameran kom. Det har hursomhelst varit gott om Kodak-moments idag. Solskens-Moa har varit i sitt esse. Digitalkameran har fört med sig att man tar en väldans massa kort, vissa bra andra inte. Och när Moa fick sin prasselfilt med labels på idag blev hon väldigt förtjust, ergo Kodak-moment!

 Först blev jag lite trött, men jag håller i den för säkerhets skull. Så att inte mamma tar tillbaka den!

 Och tänk, den smakade till och med bra...

Titta titta elefanten, har du sett vad jag har fått?

Det är roligt att se att hon har börjat uppskatta leksakerna hon får, verkligen bli glad över att leka.
Vi har börjat med en ny sak här hemma. Jag hoppas på att göra det till en vana. Efter alla mål sitter vi och tar det lite lugnt i soffan så att maten får sjunka lite innan jag börjar "bråka" med henne. Två dagar i rad har jag läst för Moa stunden efter frukost. Hon tittar på bilden och ibland babblar hon när jag läser. Vi läser om Max. Och om Max boll, balja och kaka. Jag älskar att läsa och vill så gärna att Moa ska tycka om det när hon blir större. Någonting säger mig att jag kommer att vara spyless på Max, Alfons, Ingrid och allt vad dom nu heter men det är det värt.

Moa fick ett brev idag. Sitt alldeles första som inte innehåller en kallelse eller sjukvårdsfaktura eller reklam. Det var ett brev från "tanterna" på 107A. Deras ord, för tanter vettefasiken om jag skulle kalla dom. Jag undrar ofta om någon av dom läser bloggen, om de vet hur fin Moa är och vad stor hon blivit. Och att jag från att ha varit en ledsen, orolig mamma som knappt vågade ta i sin dotter har blivit en rätt okej morsa...
Jag vill gärna hälsa på och visa upp henne, men då vill jag ju tajma in så att de som hade Moa mest jobbar då. Hur nu det ska gå till?

Kunde inte låta bli att filma henne när hon prasslade på.....