Idag åkte jag och Moa dit. Jag hade med mig kakor och som tack för det fick jag lunch. Bra byte. Vi pratade lite om Moa, såklart, om hur himla bra hon är och vilken tur vi haft. Som vanligt blir mor min lite gråtmild och mitt nya jag är inte sen att haka på. Så där satt vi, på en varsin stol med ett bord emellan oss, i en stuga utan el, utanför Hofors av alla ställen, och fick en liten aha-upplevelse mitt i alla tårar. Vi är båda mammor nu. Det klart vi fattat det tidigare men idag gick det verkligen in hos mig hur min mamma känner. Jag vet ju vad jag är villig att göra för min dotters skull.
Asti var sitt vanliga jag, hälsar och går och lägger sig. Sover vidare även fast Moa gastar när jag tog lite tid på mig med att fixa mat. Hon är cool på gränsen till halvdöd. Och världens bästa hund. Undrar om jag smittat både jycken och dottern med morgontrötthet? Eller är det bara slumpen?
För övrigt tänker jag mycket på en person jag kände förr. Vi har inte umgåtts i vuxen ålder men så hände något som förde oss samman. Jag har en tanke i mitt huvud jag inte blir kvitt. Jag vill så gärna fixa, hjälpa, ordna, GÖRA något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar