Dagen efter...

Tack vare min vän A börjar jag bli en hejare på att ha med Moa på fik. När jag var gravid hade vi som vana att ses över en lunch minst en gång i veckan. Nu verkar det som att vi äntligen tagit upp den vanan igen. En mycket bra vana om jag får säga det själv, jag får träffa A, jag får en god lunch utan att lyfta ett finger och för en liten stund är jag bara Anna. Jag tycker om att prata om Moa och när folk frågar om henne så svarar jag med glädje. Jag älskar att vara Moas mamma helt enkelt. Men ibland, som den där lilla lilla stunden när jag äter lunch med A är det skönt att bara vara Anna igen.
Det blir en nyttig påminnelse om att livet fortsätter utanför Moa-bubblan. Min bubbla har varit ganska så stark på grund av sjukhustiden och isoleringen när vi kom hem. Och jag trivs i den bubblan, men jag vägrar bli en sådan mamma som inte gör annat än att prata om sitt barn. Till slut blir man tråkig att umgås med. Vem vill vara tråkig? Tur jag har en blogg där jag kan sköta allt Moa-skryt!

Dagen efter mors dag kom pappa hem med en chokladask till mig. Berättade att det inte bara handlar om att han ska köpa nån sak till mig. Det kan räcka med att duka upp en mysig frukost. Det behöver inte kosta pengar, för jag gissar att handeln gnuggar sina händer på mors- och fars dag...

En av våra grannar är väldigt förtjust i bäbisfötter, med rätta. Det måste vara bland det sötaste som finns!
E på 10an, den här bilden är till dig.

Som ni ser har jag äntligen lyckats knåpa ihop en ny header till bloggen . Vad tycks?
Jag lyckade äntligen överlista programmet som Moas farfar tipsade om. Han har skickat ett till program som också ska testas. Tack.